[Lyric] Det Är Inte Roligt Längre (Henry Bowers)

Jag vill bikta mig så uppriktigt jag kan men mitt hjärta är tomt
Och tomheten är en spegel vänd mot mitt eget ansikte
Jag ser mig själv, grips av vederve och skräck

[Intro]
"Ska jag föda dig din jävel eller vad fan är det frågan om?"
Det var de första ord jag hörde, ibland stör det mig att jag inte svara "Nej"
Men gjort är gjort och jag kunde väl knappast trott
Att det var det här som väntade när jag flämtande äntrade jordelivet
För att få min bit av kakan, lite skakad sitter jag nu och motvilligt ser tillbaka på mitt liv
Inte för att jag är ångerfull men för min ångest skull
Äh, ge mig nu fan en trumma så jag får igång min puls

[Vers]
Det jag minns starkast från min barndom var tapеten i lägenhetеn
Du vet en sån där med ett rutmönster vävt av tunna trådar?
Tar minst hundra år att räkna varenda ruta
Så jag sluta ganska snart med att försöka räkna klart
Ett ganska vanligt barn med andra ord
Som samla skrot och annat coolt man kunde hitta
Titta på He-man och gilla Kiss för namnets skull fast jag inte hade skiva
Fick dock då och då mer eller mindre aggressiva utbrott
Banka skallen mot väggen i hallen tills all den ilska jag bar på la sig
Och när jag sen tyst och förtegen gick och såg mig själv i spegeln
Såg jag ett blodsprängt rutmönster i pannan och jag tyckte det var vackert
Jag tyckte det var vackert
Ni kanske tycker det låter konstigt och har svårt att relatera
Men ge till tåls så ska ni få se att ni förstår nog vad jag menar
Tillbaks till temat
Att lära mig tåla stryk stod på schemat
Under de fyra första skolåren och jag var ganska bra
För var och varannan dag kom andra barn från klasserna över mig
Och kasta sig över mig och de matade mig med glåpord
Och jag hata't så jag prata aldrig tillbaka
För det var ju inte så alltigenom kul att alltid bli kallad klen och ful
Och jag anta att det var fel för jag fick mer om jag inte teg och inte bet ihop och sket i och bli vred när det sved
Sånt kanske inte borde hållits som hemlighet
Visst, kanske det kan stämma
Men saker och ting förvanskade dilemmat
Du ser, de hade egna problem att tampas med där hemma
Lätt berusad eller aprak må va en smaksak
Men från köket hördes skrik och knakbrak
Fick avsmak för alkohol vid tolv år för det var väl då jag helt fattade varför de luktade så konstigt när de kom och natta me'
De flesta skrattade och hackade för de tyckte visst att jag var mycket trist nykterist
Trots att ingen av de kände me'
Sen vände det, de ser mig mig live och säger "Det där var funky!"
Går sen därifrån i tron att jag är nån jävla junkie
Polisen de skriver upp mig på sina listor och tar Henrys cleana kissprov
Men nån gång så kommer de också att få tillbaka
Visst, här har ni en kopp med piss, varsågod, låt det smaka
[Refräng]
Nu räcker det, det är inte roligt längre
Lägg av!
Ännu en soluppgång som gått förlorad
Ännu en klagosång som fått förstorat spelrum
Ännu en helskum mollbetonad väckelse som nästintill knäcker mig
Nu räcker det, det är inte roligt längre
Lägg av!
Ännu en soluppgång som gått förlorad
Ännu en klagosång som fått förstorat spelrum
Ännu en helskum mollbetonad väckelse som nästintill knäcker mig

[Vers]
Nu räcker den lilla bäcken den mot älven in och älven rinner ut mot stora hav
Och aldrig nånsin mer du finner vart lilla bäcken blev av
Som Allan sa, "Det kallar jag en ganska bra beskrivning av hur livet far förbi"
Om du vill ta dig tid så kan vi talas vid om det pubertala skit vi brukar kalla högstadietid
Det enda värt att nämna var jag femton år gammal gav mitt liv helt åt en raring vid namnet Sofia
Den allra vackraste flickan man kan tänka sig
Och vi fick det att funka och sånt är ju inte det enklaste
Ingen kunde skänka en ung tänkare en mer blänkande livsgnista
Sånt behövs när man mist sista hoppet och det känns som man visst vistas i en trist kista
Tänk så det bara blir
Det var de bästa tre åren av mitt liv
Men sen sket det sig med det som med det mesta
Inget dramatiskt, hon insåg väl bara sitt eget bästa
Det förstår man ju, men det var flera år sen nu
Det är värst vad tiden tickar
Jag skulle aldrig kunna skriva ett ont ord om den fina flickan
Eller dissa 'na i nån låt till skillnad från vissa senare flammor
Det är ena slampor!
Nämen ojsan, nu gjorde jag det visst igen, men sånt händer
Och deras snygga idiotpojkvänner kommer och viljer mig stryk
För att jag bearbetar skiten över biten om jag inte biter ihop och skiter i att jag är besviken på samma skit som när jag var liten
Vad i hela friden ska det va på det här viset hela tiden?
Och ska man ut nån kväll krävs det inget sjätte sinne
För att förutspå att vakten förmodligen inte släpper in mig
Ingenting förändras, samma sak idag som igår
Jag säger inte att jag har haft det värre än nån annan, långt ifrån
Jag vill bara få nåt skrivet om varför jag blivit den jag blivit
Och sen uppgivet se hur det endast leder till ännu en pissig recension och det är väl det ni vill
Nu räcker det, håll benen still
Inte en meter till
Håll er på aslångt avstånd om allt ni bara vill är att skaka rumpa och smaka skumpa
Annars går det bara bra att vara kvar
De frågar mig hur jag skulle beskriva min musik, då svarar jag
Som ett blodsprängt rutmönster i pannan och jag tycker det är vackert
Jag tycker det är vackert
[Refräng]
Nu räcker det, det är inte roligt längre
Lägg av!
Ännu en soluppgång som gått förlorad
Ännu en klagosång som fått förstorat spelrum
Ännu en helskum mollbetonad väckelse som nästintill knäcker mig
Nu räcker det, det är inte roligt längre
Lägg av!
Ännu en soluppgång som gått förlorad
Ännu en klagosång som fått förstorat spelrum
Ännu en helskum mollbetonad väckelse som nästintill knäcker mig
Nu räcker det

Nä, jag ångrar ingenting, men jag är lite trött