[Lyric] Gravlagt i skymningsrök (Domgrd)

Sedan eldgamla tider jag trånat och sökt
Nattvalans dimhöljda grav i Nifelhels skygd jag nu funnit
Låt mig få låna din mäktiga syn, förläna din svarta spådom
Genom dödsgalders trolldom jag väcker dig som trenne brunnit

Till bortglömt likmål jag lyssnar, bortom tanke och fattiga ord
Likt ett gravkallat firmament sjunkandes i gyllene bod
Giriga likfåglar varslar om död och de gamles fejd
Tystnaden skriker hotfullt över berg och enslig nejd
I det gåtfulla jag svävar, avlägset, bland livlösa träd
Hör världens väktare bävar, ty det lyser ingen sol

Lyngves ulv Bors son rivit
Skönjer du vägen till Ginnungagap?
En öde grav världen har blivit, tröskel till evighet, en öppen portal

Jag sеr dem, uppväckta thursar
Och Loki själv som ur länkar gått lös
Jag skönjer dunklets skimrandе drake, bärandes lik från Nidafjäll ned
Jag åser den döda ur graven stiga, den dolda kvinnan som höljts av snö, slagen av regn, dränkt i dagg
Känner lågor av uråldrigt hat, djupt i hennes svärtade hjärta
Nu sjunker valan
Himmelens sken svartna jag såg, och livets lund av Muspelleld slukas
Ett rike jag såg, åt dödsmörkret vigt, gravlagt i skymningsrök
Ragnarökkr!