[Lyric] Levande begravd i påtvingad fångenskap 8mmcl (Vanhelga)

Jag har varit här förr
Men ingenting är sig likt
Samma dag fast om igen
Fångad i inkarvad melankoli
En evig väntan
Som spelas upp på nytt
Samma veva, samma skit
Nedärvd misär, inövad tristess

Jag orkar inte ens försöka spy
Uppslukad av allt omkring mig
Vad jag än försöker ge mig på
Kan jag bara hata dig
Så som jag hatar mig själv!
Jag skördar kraft
För att ens orka ta mig vidare
Mina sinnen måste skärpas
Mina framtidsutsikter har bleknat
Men det ser alltid mörkt ut med slutna ögon

Skärpta sinnen
Vad är det jag hör?
Ängslans änglar, deras stämma
Ger bort min själ som present
Några droppar blod, sedan blir allt bra igen
Medan de griper tag om min axel
Äntligen! Innerligt trött på min väntan
För mig långt härifrån!
Bort från sorg och evig skam
Till vår nya värld
Till vår undergång
Är jag äntligen glömd nu?