[Lyric] Återblick (Fyr)

Branta klippor kantar vår stig
Krönet vältrar sig fåfängt i det disiga skenet
Hur kan något så nära verka så främmande?
Silkeslen svärta sluter sig sakta runt minnet
En spjäla har lossnat i stängslet av kolsvart gjutjärn
Och bildat en reva i tillvarons hägn
En tillfällig tillflykt från lustgårdens lekplats
Som syddes igen med metalliska stygn

Återigen blickandes genom stängslet
Denna gång i motsatt riktning
Idyllens grönska, till synes obefläckad
Ack, som den hägrar, ack, som den gäckar

Raderad, tillintetgjord
Och precis utom räckhåll
För nu ser jag en till låst port
Utan nyckel

Våra kroppar skrider sakta mot slutet
Nu kan aldrig bli då
Och trots att jag ingenting hellre vill än att stanna
Så måste jag gå
Nu måste jag gå
Nu måste jag gå