[Lyric] Ljugarbänken/Sanna historier från ett järnverk (Nja-gruppen)

Det hände strax före kriget. Det var 1933 tror jag.
Det hände sig att Hilding Hagberg kom upp till våran kommun.
Och Hilding stod och talade om den dystra framtiden och så sa han till oss:
- "Nu står världens största kris för dörren!"
Men de talade finska däruppe och tolken han hörde lita galet, så han översatte:
- "Nu står världens största gris i dörren!"
Och då reste farsan på sig och sa:
"Ja det är bra det, för potatis, det har vi själva!"

- Ja. Det kunde vara svårt att få maten att räcka till många gånger.
- Ja jag kommer ihåg när jag började på verket. Mitt jobb det var att se till så veden kom fram dit den skullе.

Bönderna kom in genom grinden, och hojta: "Här kommеr vi med ved!"
Det är bra de, sa ja, och skrev under. Och så åkte dom igen med sin ved.
De for iväg och sålde den i stan.
Även bönder ska väl leva förfan.

- Ja. Men du hur gick det då?
- Ja vad tror du? Jag blev förflyttad
- Ja det är klart det. Kommer ni ihåg när järnverket hade köpt 100 vita möss. 100 vita möss för att kolla gasen i tankjärnsverket. Om det var förmycket gas då räknade man med att mössen skulle dö.
Ingenjören kom fram och gav order.
- "Du svarar för mössen ett tag"
Men fan. Har det blivit någon slags cirkus? Ja det trodde man väl aldrig sa jag.
Men det blev förstås som han sa.
Så jag vaktade möss varje dag.

Och en dag trillade 20 gubbar, ja de svimmade där dom stod.
Och dom dråsade i högar på golvet, och ett par av gubbarna dog
Och andra fick skador för livet.
Ja det får man av gas, det är givet.

Ja då kom ingenjören och verkmästaren och basen ner och skulle titta hur det hade gått. De tittade förstås på gubbarna som låg där i högar på golvet, sen tittade de på mössen i burarna. Sen sa dom:
- "Det var ena satans möss och tåla gas!"

Haha ja. Det var befäl det. Och kommer du ihåg när disponenten stod vid stämpelklockan. Han stod där och hängde i sin stora grå rock. Inte fan kände vi igen honom. Ja hur skulle vi kunna göra det? Vi hade ju aldrig sett en förr.
Och han fråga oss.
- "Varför går ni en kvart för tidigt för? Och varför jobbar ni inte?"
- "Va? En kvart för tidigt? Järnet det sköter sig ju självt tills nästa rond tar vid. Och varför jobbar du inte själv?"
- "Hmph.. Jag är disponent vid Norrbottens järnverk!"
- "Ja det förklarar saken."

Ja. Disponenter, dom svävar fritt dom.
- Ah men höll inte du själv på att bli bas en gång?
- Jo

Ingenjörn sa Larsson är lat. Han stiger undan och kommer försent
Han blir säkert en utmärkt bas, om han har en halvliter rent.
Men jag hade inge brännvin kvar.
Så jag fick stanna kvar där jag var.
Jag vet en som hade sämre tur, han blev förbannad på en grabb en dag.
Så han jag han runt verket med ett spett, han tugga fradga och måtta ett slag.
Och han med spettet blev kallad för skräcken, och han blev utsedd till förman på fläcken.

- Ah nog har det varit mycket tokigheter på järnverket.
- Har varit? Det är det väl fortfarande.
- Ja. Men det är skönt iallafall att man har något fast att hålla sig till. Jag kommer ihåg dagen då jag fick jobben på verket.

Då stod jag i blåsten vid grinden, med unikaboxen i hand.
Och kompisarna ropade till mig, hugg nu i för ditt fosterland.
Det här verket det ägs ju av staten
Nu får du inga problem med maten.